Ugnsgratinerad gnocchi med tomatsås och mozzarella

Frukosten var vi mätta på i ungefär sex timmar, sen var det dags att laga gnocchi. När vi var i Rom åt vi ugnsgratinerad gnocchi med tomatsås och mozzarella på en restaurang i favoritområdet Trastevere och det var hemskt gott. Något liknande ville vi göra idag, med hemmalagade gnocchi för det har vi aldrig gjort. Jag hittade det här receptet från Paolo Robertos kokbok Mina fastrars mat, och vi började greja. Några ändringar blev det förstås, i alla fall i tomatsåsen: lök och vitlök hackades och slängdes inte, vi bytte färsk basilika mot färsk salvia och pojkvännen körde ner lite tabasco också. So far so good.

1. Gnocchidegen from hell, som absolut inte ville som vi ville.

Gnocchidegen däremot - jag har aldrig varit med om något så fruktansvärt osammarbetsvilligt! 3,5 dl mjöl räckte definitivt INTE, jag tror att vi hade i ungefär det dubbla innan den överhuvudtaget gick att peta på utan att fastna på precis hela händerna, och bänken, och mattan, och resten av köket. Troligtvis var vår potatis lite för blöt och sög åt sig mer än Paolo tänkt sig. Efter massa, massa knådande ordnade det dock upp sig och jag kunde göra små klumpar som vi slängde i kastrullen. Tre minuter, eller tills de flyter till ytan, ska de koka. Jag har hört flera som säger att själva uppflytningen är grymt svår att få till, så jag hade inga high hopes. Men sedär, efter två minuter kom de en efter en, alldeles perfekta!

2. Besegrad, slutligen.

När tomatsåsen och gnocchin och mozzarellan gratängat klart var det dags för födelsedagsmiddag. Och. GUD SÅ GOTT DET VAR! Jag tror nästan att detta är något av det godaste vi lagat, det slog faktiskt till och med gnocchin i Rom. Perfekt tuggmotstånd, perfekt tomatsås... Mmm! Jag fattar inte hur så absurt billiga ingredienser som mjöl, potatis, ägg och tomat kan bli så vansinnigt gott ihop. Trots resultatet lär det nog dröja innan vi gör om alltihop; två timmar tog det, med degkladd och klumpformning och kokning i en miljard omgångar - ingenting man slänger ihop en vardagkväll efter skolan direkt. Idag var det dock lätt värt arbetsinsatsen, ett riktigt roligt sätt att spendera födelsedagseftermiddagen på!

3. Gratinerade och klara, det trodde vi inte när vi började.

(Vilka är för övrigt era erfarenheter av gnocchitillverkning? Jag har hört att det ska vara så snabbt och smidigt, men det vet jag inte om jag skulle säga efter idag...)