Mitt Way out West genom magen.

Fredag:
Jag och pojkvännen inledde fredagen med lååång mysfrukost i lägenheten innan vi mötte upp resten av sällskapet. Hemskt skönt att känna sig alldeles ledig.
Väl inne på festivalområdet fanns det ett gäng olika matområden, jag kommer inte ihåg alla just nu och vi var bara vid ett par men det fanns i alla fall både ekologiskt, vegetariskt, klassiska hamburgare, asiatiskt, husmanskost och tjeckiskt(!). Restaurang Wasa Allé vad var som jag förstod det hela samarbetspartners.
Fredagens lunch bestod för mig av ris och kycklingspett för runt 60 kronor. Ganska oansenligt, särskilt med de tre tomatskivorna vid sidan av - bättre att skippa grönsakerna helt om man ska mesa. Riset var däremot överraskande gott; ovanpå låg nån blandning (som jag givetvis dränkt i soja på bilden) av apelsinskal, mandel och nåt annat som kan ha varit morötter. Mums! Spetten var också helt okej, fast lite kalla och inte lika goda som riset.
Sen gick det många, många timmar innan vi åt igen och mitt blodsocker var nere på minus åttatusen ungefär, då är jag ingen trevlig person att ha att göra med. Vi tog oss utanför festivalområdet för att slippa de värsta köerna och hittade en pizzeria som inte var mer än ett hål i väggen. Tyvärr hade ungefär halva festivalen också hittat dit och det tog lång, lång tid innan vi beställt och fått maten. Jag tog en Pescatore (inbakad pizza med tonfisk och räkor) utan ost. Svenska pizzor brukar vara mer ost än pizza tycker jag och väljer man bort osten är risken stor att det inte finns så mycket kvar: inbakad och med tonfisk (som ju är ganska blött i sig) blev det dock alldeles prima! Jag som inte äter "köpepizza" mer än ungefär en gång om året tyckte faktiskt att det var riktigt gott (vilket i och för sig skulle kunna bero på det gigantiska hålet jag hade i magen just då...).

Lördag:
Vi kom upp i rimlig tid, trots en timslång promenad genom precis hela Göteborg mitt i natten. Frukost hemma och sen gick vi ner på stan. Det blev lunch på Subway. Jag tog en honey-and-oat-baguette med skinka och kalkon och lite honungssenap - rostad of course fast utan ost. Det smakade ungefär som Subway brukar göra: som en macka jag hade kunnat göra hemma, fast cirkus tre gånger dyrare. Dessutom var servicen långsam; beställer jag en varm macka vill jag hemskt gärna ha en varm macka och inte en kall macka som en gång varit varm. Som bukfylla när man inte orkar leta går det an, men för det priset går det att hitta sååå mycket godare mat.
Efter några timmars rosédrickande på gräsmattan utanför festivalområdet gick vi in och testade hamburgarna i "New Orleans"-tältet. Jag tog kycklingburgare med basilikadressing och klyftpotatis - halleluja så gott det var! Inte så mycket mer att säga; såhär ska festivalmat vara. Enkelt, vällagat, snabbt fast med det lilla extra. 130 spänn för mat och ett glas vin, helt okej när det smakar sådär tycker jag!


Söndag:
Mycket trötta letade vi efter någonstans att äta innan tåget gick hemåt igen. Det blev en pastarestaurang på andra våningen i Nordstan. Sallads- och pastabuffé för 74 spänn. Tre olika sorters pasta, däribland fullkornspasta, fyra olika såser (köttfärssås, tomatsås, kyckling-/paprikasås, skink-/ostsås - de två senare med grädde en masse) och en pastagratäng med kyckling och ännu mera gräddsås. Salladsbuffén bestod av gurka, isbergssallad, tomat, majs, oliver och rivna morötter - lite skolmatsal alltså. Det hela var absolut gott, särskilt gratängen, men påminde som sagt lite om skolmat (vilken jag alltid uppskattat mycket, dock inte för 74 kronor). Lite för kokt pasta, lite för smaklös sås, ni hajar grejen. Det var en okej avslutning i alla fall och jag behövde inte äta speciellt mycket mer den dagen.

Sammantaget är jag otroligt nöjd med hela helgen, maten till stor del inkluderad. Helt fantastisk festival, åk dit åk dit! Jag vill tillbaka.