Min stund på jorden

När jag gick på högstadiet och gymnasiet åt jag, med väldigt få undantag, inte frukost hemma. Detta trots att jag oftast var riktigt hungrig så det hela brukade sluta med att jag tryckte i mig några frallhalvor och lite godis på rasten vi hade runt tio-snåret. På helgerna däremot kunde jag sitta i timmar med mackor och yoghurt och te och "hotellfrukost" har alltid varit ett av mina absoluta favoritmål. Så varför lät jag mig själv gå miste om alla goda vardagsfrukostar? Simple as this; jag var usel på att komma upp i tid. Jag sov helt enkelt hellre den där extra halvtimmen, kastade på mig kläderna och cyklade till skolan med andan i halsen och inget i magen.

Nu skulle jag aldrig klara av att ha det så. Frukost är heligt här hemma numera. I höstas jobbade jag på dagis och började halv sju varje morgon. Trots att vi fick jättefin frukost BÅDE med barnen och i personalrummet runt åtta valde jag att gå upp halv sex för att få äta MIN frukost vid MITT köksbord i lugn och ro. Det är inte så att jag äter olika saker varje dag och min morgonmat slår knappast några kulinariska volter - te, två mackor (en med ost, en med något annat, philadelphia istället för smör och lite grönsaker) och en tallrik yoghurt eller fil med varierande frukt och müsli eller flingor. That's it. Varje morgon. Det fina i kråksången: Jag tröttnar aldrig. Min halvtimme med tidning (när tidningsbudet behagar släpa hit den) och lugn och ro smakar godare än all gourmetmat i världen (nåja, men ni förstår min poäng). Aldrig, aldrig, aldrig att jag vill tillbaka till skolcafeterian och panikchokladboll klockan tio - mitt frukostbord är min borg!

Dagens frukost: kamomillte, majsbröd med philadelphia, ost, korv och grönsaker, vaniljyoghurt (lätt och lättsockrad) med nektarin, egenplockade hallon och frukosthjärtan. Halleluja!