fredag 3 oktober 2008

Jag fick ett brev

Igår blev jag väldigt, väldigt glad. När jag öppnade min brevlåda låg där nämligen ett kuvert med handskriven adress och eftersom jag mest får räkningar och annat tråk med förtryckta adresser brukar bläckpenna och riktigt frimärke betyda något annat, roligare. Det var det! Åh, i kuvertet låg ett (dock inte handskrivet, men precis lika fint!) brev från min mormors lillebrors fru som tydligen börjat läsa bloggen. Hon skrev om svenska äpplen (ja, jag tycker också att de är allra godast - vi har en påse från mamma och pappa här hemma nu, mums!) och recept hon ville prova (jag ska flörta lite med mammsen så att fiskgratängen kan komma upp här), och last but not least: ett bifogat recept på potatisgratäng eftersom hon läst om min som blev så rinnig. Och det höjde mitt humör till skyarna, att nån som jag faktiskt har väldigt lite kontakt med, tog sig tid och skickade ett riktigt brev - alldeles bara till mig! Snacka om att det gjorde min dag. Tack Inger, och jag hoppas att du fortsätter läsa!

Ingers (fast egentligen var det visst Tina Nordströms) potatisgratäng:
6 portioner
1,5 kg skalad potatis
5 dl mjölk
5 dl grädde
1 purjolök
3 vitlöksklyftor

Hyvla potatisen tunt, gärna i matberedare. Finstrimla purjolöken och krossa vitlöksklyftorna. Fräs purjolöken och vitlöksklyftorna i lite olivolja utan att de tar färg. Häll i grädden och mjölken och låt blandningen koka upp. Lägg i den hyvlade potatisen och salt och peppra rikligt. Potatis drar åt sig mycket salt. Det ska nästan smaka översaltat. Koka potatisen tills stärkelsen har löst ut och blandningen blivit tjock och krämig. Häll i ugnsfast form och baka i ugnen på 180 grader. Känn med en sticka i gratängen för att se om den är färdig. Det tar ca 30-40 minuter.

Visst låter det himla spännande? Jag tror på det där receptet - ska absolut testa!

2 kommentarer:

Rebecca sa...

Härligt med brev =). Den där potatisgratängen är god, gjorde den när Tina lagat den i Mat. Tänk bara på att inte använda färskpotatis.

Trevlig helg!

Sanna sa...

I dagens tekniska samhälle är det rejäl lyx att få ett handskrivet brev!! Tror jag hade ramat in det om jag fått något sådant :) Minns när man var liten och hade brevvänner, när man sprang ut till brevlådan varje vecka för att se om det kommit något :) Nu öppnar man datorn och poff ligger allt det "anonyma" där ;) men dock ack så tillgängligt...